Match
0 - 2
Gullviksborgs IP
28 augusti 2019
18:45
Referat
Referat: AIF Barrikaden - Gislövs IF
Laguppställning (med reservation för vissa smärre missuppfattningar): I mål hade vi debutanten Miriam Bergström som kommer att bli en jättetillgång. Det kändes att hon var skolad. Hon var tydlig i sitt snack och allmänt säker. Den allra bästa räddningen gjorde hon dock när det precis efteråt blev avblåst för offside.
Som backar alternerade Heidi Eriksson, Ebba Eriksson (som spelade hela matchen?), Josefin Beicher, Lisa Anderberg Bordal och Malin Elvén. Som mittfältare alternerade Sofia Eriksson, Em Lang, Wera Westerlind Müllerström, Ellinor Ekholm, Klara Andrén, Fanny Lundvik, Felicia Svenning och Maja Skans (som nog också spelade lite i backlinjen någon gång). Längst fram alternerade som jag uppfattade det i huvudsak Ida Beckman och Andrea Ekholm men kanske också någon annan.
Jag fick knipa mig lite i armen när jag tittade upp efter att ha satt igång klockan. Matchen hade ju knappt hunnit börja förrän vi hade ett skott från halvdistans som målvakten med en aning besvär tippade till hörna.
Även fortsättningsvis var det till att börja med helt jämnt och första riktigt klara målchansen skulle faktiskt bli vår. I den 13:e min tog Ida sig förbi 1-2 spelare innan hon sedan hon var på väg förbi den sista blev nerdragen bakifrån, en händelse som om domaren varit hård (kanske lite väl hård) kunde lett till en frilägesutvisning vilket ju hade kunnat bli intressant. Den frispark som följde sköt Fanny i ribban och när den därifrån studsade ner framför nosen på hela tre av våra spelare med bara ett par-tre meter till mållinjen hade de egentligen kunnat singla slant om vem som skulle få äran att göra vårt första ledningsmål någonsin. Tyvärr förblev alla väldigt passiva och det hela rann ut i sanden.
Ett par minuter senare kom deras första riktigt heta målchans när det blev lite flipperspel i straffområdet ytterst nära vårt mål. Jag tror det slutade med en räddning av Miriam men är lite osäker. Därpå följde de närmaste minuterna ännu ett par ganska klara målchanser för dem. På en av dem gjorde Heidi en fin insats genom att störa en av deras spelare som kommit fri så pass att hon stördes till att skjuta stolpe-ut trots ett mycket fint skottläge.
När man sedan stod och så smått få förhoppningar om att vi mot alla odds skulle kunna 0-0 till pausvilan spräcktes Miriams nolla i den 37:e min på ett dalande skott från halvlångt håll som gick i en relativt hög båge och ner precis under ribban. Kändes lite snöpligt eftersom de nu inte haft några klara chanser på en dryg kvart och skottet väl i sanningens namn inte såg helt otagbart ut och jag gissar att Miriam gjorde en missbedömning och trodde att skottet skulle gå över. Detta eventuella misstag vägde dock väldigt lätt i vågskålen mot alla hennes andra fina ingripanden. Innan pausen hann Gislöv sedan också smed ett skott i ribbans överkant.
Som helhet en strålande halvlek från vår sida. Även om vi inte skapade så många riktiga målchanser och bara hade ett par avslut så hängde vi spelmässigt ganska bra med.
I andra halvlek orkade vi sen bara precis i början hålla spelet uppe i bemärkelsen att vi lyckades hålla bollen inom laget och få till stånd några längre anfall. De brände ett jättefriläge efter bara 2 minuter och i den 58:e min ökade de på till de 2-0 som fantastiskt nog ju också skulle visa sig bli slutresultatet. Det handlade om ett välplacerat och svårfångat skott, också det från ganska långt håll.
Efter målet började vi bli riktigt, riktigt tillbakatryckta. ”Vi malde ner dem” är ju ett vanligt uttryck när man till slut får retroaktiv utdelning efter att ha tröttat ut sina motståndare mer och mer i en timme eller så. Spelmässigt såg det också ut så. Vi var verkligen ”nermalda” på slutet – väldigt tröttkörda – och det naturliga i det här läget, i synnerhet med tanke på Gislövs tidigare resultat när man bara förlorat tre matcher under hela serien varav man senast ledde mot fantastiskt duktiga Husie med 1-0 i halvtid, vore att ”det rann iväg” siffermässigt. Man kunde lätt se för sig hur utvecklingen skulle kunna bli densamma som i bortamötet mot dem tidigare där hedrande 0-1 i paus förvandlades till 0-8 innan slutsignalen.
NU KOM DOCK ALLA ENS FARHÅGOR I DEN VÄGEN PÅ SKAM!! Genom en jättekämpainsats från alla lyckades vi hålla kvar 0-2 matchen ut, länge med att freda oss även från några hetare målchanser. De något mindre heta tog Miriam mästerligt hand om. Sista fem hade de dock tre klara möjligheter. På den första lyckades dock en helt omarkerad spelare skjuta en bra bit över från bara runt fem meters håll. Den andra var en nick i ribbans ovankant (minns jag inte fel så hade de ytterligare en boll i stolpens utsida som jag inte antecknat eftersom det skottet ur minimal vinkel svårligen kunde gå i mål - detta var en kväll där målställningarna hade en stor roll i händelseförloppet). Vid den tredje situationen slutligen hade de mycket spelare nästan inne i målgården med bollen under kontroll och där hade det nog blivit mål om inte en av våra spelare hade handen/armen till hjälp när hon fick undan bollen och personligen tyckte jag nog att det borde blivit straff (men det hade ju inte gjort så mycket för den hade ju Miriam räddat?.)
Så underbart trevligt och säkert uppfattat som lite lustigt av den inte så lilla bortapubliken när det förlorande laget vid slutsignalen med en närmast synbar kollektiv lättnadens suck påbörjar ett kramkalas och sedan efter detta fotograferande, hejaramsor och allmän eufori, inte minst hos undertecknad, medan vinnarna ser till lika delar förvånade och besvikna ut..
Kan vi nu bara upprepa det här spelet mot Las Presidentas (Malmö City) i morgon bör vi inte vara helt chanslösa trots deras allt bättre insatser som fört dem upp till en mittenposition i serien.
Nej nu får det vara nog! Dags att sova så att man kommer utvilad till morgondagens match till vilken jag jobbar hårt på att få dit så många att vi åtminstone hjälpligt kan ta upp kampen mot deras vanligtvis starka hejarklack (innefattande flera gamla Barrikadenspelare – hm!).
